Jag har läst tråden från början gripande o ärlig tråd..hur har du det nu?
Att leva i en destruktiv relation är ju förödande, skönt att de löst sig på den fronten..Jag bor ensam med min yngsta son 18 år och har väl ca 800000kr i skulder..Så löneutmätning är väl de bästa för mej förstås( den har inte börjat ännu) går du på terapi för ditt mående? Jag börjar nu den 8/5 hos kurator och det längtar jag efter..
Att leva i en destruktiv relation är ju förödande, skönt att de löst sig på den fronten..Jag bor ensam med min yngsta son 18 år och har väl ca 800000kr i skulder..Så löneutmätning är väl de bästa för mej förstås( den har inte börjat ännu) går du på terapi för ditt mående? Jag börjar nu den 8/5 hos kurator och det längtar jag efter..
Verkligen. Han bönade och bad att jag skulle stanna, trots ekonomin. Men jag kände mig "färdig" med honom sen länge. För honom blev det mycket på en gång, en anhörig gick bort, jag lämnade honom, han förlorade jobbet. Vi tvingades bo tillsammans rätt länge ändå. Efter han eldade upp min käraste ägodel så vägrade jag dock att befinna mig i hemmet samtidigt mer.
Jag kan inte skylla mina problem på honom. Som vuxen har man ett eget ansvar. Men jag försökte (alldeles) för länge att ensam hålla skeppet flytande. Tills jag inte heller orkade mer. Och när barnen blev inblandade för mycket, då hade det verkligen gått för långt.
Tyvärr har vi delat barnen. Helt ofrivilligt från mitt håll. När detta löst sig och allt lugnat sig, då ska jag också prata med någon. Barnen har redan fått göra det. Dem kommer alltid först.
Ja, tyvärr... Och eftersom vi var gifta räknades det som gemensam egendom. Den hade ett mycket stort personligt värde för mig. Men i längden hade den även kunnat bli värd väldigt mycket pengar.Eldade??
Inte riktigt. Men något liknande. Något som finns i en mycket begränsad upplaga.Vad var det han eldade upp? En tavla?